Behovet och genomförbarheten av att minska tvånget inom psykvården är allmänt erkänt. Diskussionen om målet är att minska eller avskaffa användningen av tvångsmedel är ett hett ämne i yrkes- och tjänsteanvändarkretsar. Sett i ett människorättsperspektiv skulle man så småningom behöva eliminera. Den psykiatriska gruppen i ett antal länder arbetar nu för att bättre förstå, minska och implementera alternativ till tvång.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt vägledning om kommunala mentalvårdstjänster publicerade av Världshälsoorganisationen (WHO) formulera tydliga mål för framtiden för psykiatrin och psykosocialt stöd. Innovativa koncept inom mentalvården som fokuserar på fullt deltagande, återhämtningsorientering och förebyggande av tvång spelar en viktig roll för att uppnå dessa mål.
Vid den senaste 31st European Congress of Psychiatry som hölls i Paris hölls diskussioner om att implementera och vetenskapligt utvärdera effekterna av sådana modeller i mentalvårdstjänster. Och behoven av att dessa ska prioriteras i nationella planering och budgetbeslut för mental hälsa.
I en presentation av Lieselotte Mahler, medicinsk chef och chef för en avdelning för psykiatri och psykoterapi i Berlin och med Charité University Hospital, Berlin noterades att "framför allt är tvångsåtgärder ett uppenbart intrång i ens personliga rättigheter."
"De har negativa konsekvenser för alla som drabbas, såsom fysisk skada, sämre resultat av behandlingen, brott i den terapeutiska relationen, högre antagningsfrekvens, högre risk för framtida tvångsmedel, psykologiska skador upp till och inklusive trauma, tillade hon.
Dr. Lieselotte Mahler påpekade att "De är aktiviteter som strider mot psykiatrisk personals självbild, främst för att de inte kan förstås som terapeutiska."
Diskussionsordföranden Prof. Michaela Amering från Medical University of Vienna, Österrike, kommenterade detta och sa att "Jag tror att många av oss har upplevt den här känslan av att det inte var det vi kom in för – det psykiatriska yrket som vi har – och att vi måste vara människor som tvångsbehandlar andra människor.”
Den tidigare presidenten för European Psychiatric Association (EPA), Prof. Silvana Galderisi, som var medordförande för World Psychiatric Associations (WPA) Taskforce och referensgrupp för att minimera tvång inom mentalvården presenterade data om implementering av alternativ till tvång som en nyckelkomponent för att förbättra mentalvården . Prof. Galderisi, noterade "Det är verkligen den minst trevliga delen av jobbet. Detta orsakar ibland väldigt mycket smärta för användarna, men också för oss. Så det är verkligen en kontroversiell praxis.”
Prof. Silvana Galderisi förtydligade att "tvångsmetoder väcker oro för mänskliga rättigheter eftersom det har belysts mycket, mycket väl även i de andra presentationerna, särskilt i ljuset av Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), som har många bra aspekter, men verkligen många bra aspekter.”
"CRPD ber medlemsstaterna att se människor med funktionsnedsättning ur perspektivet av en bärare av mänskliga rättigheter. Hur kunde det vara annorlunda? Jag menar, det här är något som vi säger när vi läser det, men naturligtvis menar jag, vad är poängen här? Personer med psykosociala funktionsnedsättningar eller med en allvarlig psykisk störning – som i allmänhet också är kopplat till funktionsnedsättning, inte alltid, men många gånger – har de mindre rättigheter än andra människor? Självklart inte. Det har de rätt att hävda. Deras rättigheter, vilja och preferenser bör alltid respekteras”, betonade Prof. Silvana Galderisi.
Arbetet i WPA Taskforce och referensgruppen om att minimera tvång inom psykisk vård och de olika diskussionerna och typerna av argument gick igenom. Det slutliga resultatet av detta arbete var ett ställningstagande från World Psychiatric Association. Prof. Galderisi indikerade "att det enligt min åsikt och enligt alla medlemmar i [WPA Taskforce]-teamet är ett extremt viktigt steg. Att ha ett ställningstagande som säger att tvång överanvänds i mentalvårdssystem. Och detta är en av de främsta drivkrafterna bakom förändringen, för jag menar, om vi inser att tvång överanvänds, så är detta ett problem. Så visst är den överanvänd och vårt mål måste vara att komma till mer homogenitet och att ha gemensamma grunder som erkänner detta."
Prof. Vinay Lakra, ordförande för Royal Australian and New Zealand College of Psychiatrists (RANZCP) betonade behovet av att stödja detta WPA-initiativ. Han sa: "Vi finansierade detta [WPA]-projekt. Vår styrelse beslutade när John Allen var president och jag var hans utvalda president, vi bestämde oss för att finansiera detta projekt, för om det är något som skiljer oss från resten av medicinen så är det användningen av tvång. Vi ser inte människor som håller plakat, utanför medicinkonferenser. Du ser människor som håller plakat som protesterar utanför psykiatrikonferenser.”
”Och det hänger nästan alltid ihop med att vi använder tvång i vårt tjänsteutbud. Så jag skulle uppmuntra alla som är släkt med European Psychiatric Association (EPA) eller till andra EPA-medlemsföreningar här att göra vad de kan göra för att stödja detta projekts fortsättning, för jag tror att det är det som är viktigt”, tillade Prof. Vinay Lakra. .
