Mina damer och herrar,
Först och främst vill jag berätta för dig att det är min glädje och ära att få vara med dig ikväll.
Innan jag utvecklar mina kommentarer, på franska, skulle jag vilja berätta för dig om en hemlighet. Varje gång jag talar på Molières språk säger mina pojkar det till mig "Mamma, din accent är hemsk...".
Så, som Churchill sa på Place Kleber i Strasbourg 1950, låt mig varna dig: "Se upp, jag kommer att prata franska".
Men var säker, skönheten i denna plats, historien om Sorbonne har inte påverkat mig i den utsträckning som jag kunde förmoda att vara den brittiska och europeiska statsmannen.
Vi är olika på flera punkter...
Men liksom 1950 står vi vid ett vägskäl, och till skillnad från efter andra världskriget, där hopp om en bättre framtid rådde, står vi inför flera faror.
Det är därför jag är hedrad över att få dela dessa ord här, med er.
Och innan jag utvecklar mina tankar, låt mig tacka Sorbonne för att de välkomnade mig.
Och tacka tidningen Grand Continent, som erbjöd sig att organisera detta evenemang.
Mina damer och herrar,
Jag kom i kväll för att prata om framtiden. Att prata om Europa. Europas roll i en allt farligare och instabilare värld. Om Europas betydelse för Frankrike. Om vikten av Europas röst i Mellanöstern, i Afrika, i Ukraina, i Armenien.
Jag har också kommit för att dela min djupa övertygelse om att vi kan bygga ett starkt Europa tillsammans, en världsledare inom den gröna och digitala omställningen. Ett Europa som lyckas ta sig bort från sina beroenden för att säkerställa vår säkerhet, autonomi och välstånd. Ett Europa som svarar på utmaningarna och vardagliga svårigheter.
Slutligen har jag kommit för att berätta för er att Europa inte är ofelbart, och att det måste utvecklas, reformeras för att undvika att bli irrelevant.
Men jag vill också prata med dig, för att höra vad du förväntar dig av ditt Europa. Det är mindre än ett år kvar till EU-valet, och jag vet mycket väl att vi måste göra mer för att övertyga människor om mervärdet av vårt kollektiva projekt.
Det finns inget bättre ställe att leda en sådan diskussion än här, på Sorbonne, en plats för kunskap och tanke.
Mina damer och herrar,
Världen står inför utmaningar på flera fronter. Några av dessa fronter ligger utanför Europas dörr, i vårt östliga och södra grannskap.
Den desperata situationen i Gaza kastar en skugga över hela regionen. Svaret på denna situation kommer att definiera framtiden för denna region och för Europa.
Ingenting kan ursäkta – eller rättfärdiga – våldtäkter, bortföranden, tortyr och dödande av hela samhällen, barn, kvinnor, män och ungdomar. Dessa fruktansvärda handlingar utfördes av en terroristorganisation. Låt oss vara tydliga med detta. Hamas representerar inte det palestinska folkets legitima strävanden. De hindrar dem.
Hamas kan inte tillåtas att agera ostraffat. Kidnappade gisslan måste släppas.
Situationen i Gaza är fruktansvärd. Det är en humanitär kris. Det är därför Europa har krävt en humanitär paus, nedtrappning och full respekt för internationell humanitär rätt.
Civila och oskyldiga människor ska inte behöva betala för Hamas föraktliga handlingar.
Vi måste få ett slut på terrorn, och vi måste kunna göra det genom att garantera säkerheten och livet för civila, barn, journalister och utan att rikta in oss på civil infrastruktur.
Det spelar roll för Europa hur Israel reagerar.
Europa är redo att engagera sig på lång sikt, att arbeta för varaktig fred i Mellanöstern. För Europa har lärt sig att övervinna det oöverstigliga och har kunnat hitta vägen till fred. Frankrike vet det alltför väl, det har varit en av de stora aktörerna i europeisk försoning.
Vi stöder en rättvis och rättvis lösning för de inblandade parterna, baserad på samexistensen av två stater. Vi kommer att fortsätta driva detta framåt.
Den komplexa situationen i Mellanöstern kan inte distrahera oss från vad som annars utspelas på vår östfront.
I Europa trodde många att ekonomiska och handelsförbindelser med Moskva, inklusive importen av rysk gas, var faktorer för stabilitet. Detta var fel.
Sanningen är att ingenting hindrade Ryssland från att invadera Ukraina på ett brutalt, omotiverat och olagligt sätt. Och detta krig, som pågår på vår kontinent, berör oss alla.
Vårt stöd till Ukraina får inte på något sätt försvagas. I motsats till vad president Putin tror kommer vi inte att tillåta tröttheten att sätta in. Det handlar om Europas säkerhet såväl som Ukrainas säkerhet.
I detta sammanhang måste Europa svara på mycket allvarliga frågor.
Är våra demokratier starka nog att svara på totala hot?
Kan vår öppna ekonomi, vår rättsstat motstå attacker?
Måste "de starkastes lag" styra internationella relationer?
Detta är viktiga frågor för Europa. Vi har inget annat val än att försvara vår civilisation bestämt och med mod.
Vi måste kraftfullt försvara våra värderingar och våra politiska modeller för liberal demokrati.
Detta är vad som utspelade sig i Ukraina.
Det finns inget alternativ. Jag menar, det finns en... Men det skulle vara ett moraliskt och politiskt misstag att överge Ukraina. Ryssland skulle inte stanna vid detta momentum.
Alla här känner till den här andra meningen av Winston Churchill, igen, vid tiden för Münchenöverenskommelsen: "Du fick välja mellan krig och vanära. Du valde vanära, och du kommer att få krig”.
Om EU idag har valt att stödja Ukraina massivt, vill man ha två saker: heder och fred! Men en verklig fred baserad på Ukrainas frihet och oberoende
Och medan Afrika, särskilt Afrika söder om Sahara, genomgår en aldrig tidigare skådad våg av destabilisering och predation, är det angeläget att komma ur vår hållning, i bästa fall naiv, i verkligheten nedlåtande med denna stora kontinent.
Jag delar er övertygelse, kära Gilles och Matheo, att för att lyckas med sin geopolitiska övergång måste Europa ta sig ur några dåliga vanor. Vi måste sluta med ett slags arrogans mot Afrika.
Vi måste tänka på den kontinentala skalan.
Att tänka på en kontinental skala innebär att låta Europa kunna tala på lika villkor med stora kontinenter.
För att göra det måste vi investera i vår relation med latinamerikanska länder. Vi måste också ge ny kraft åt vårt historiska transatlantiska partnerskap.
Jag upprepar det utan naivitet, bygger på våra styrkor, tar på våra intressen och försvarar våra värderingar, som alla är väsentliga komponenter i vår europeiska modell.
Kära vänner,
Europa står också inför utmaningar inom sina gränser.
Människor kämpar för att betala sina räkningar. Den globala uppvärmningens brådska och den digitala omställningen påverkar våra ekonomier och jobb. Migrationsfrågor ger också anledning till oro.
Inför detta behöver européer svar. Inför detta måste vi garantera deras säkerhet: fysisk säkerhet, ekonomisk trygghet, social och miljömässig trygghet.
För detta ändamål är det dags för Europa att ta på sig ett förnyat ansvar. Låt Europa bli ett makt- och självständighetsprojekt.
Europas framtid kommer att definieras av vår förmåga att förbli suveräna och konkurrenskraftiga. Genom vår förmåga att bli ledande i den digitala och klimatomställningen. Att gå bort från våra energiberoende och göra slut på dominansen av stora digitala företag.
Det är därför vi förbereder oss för framtiden genom att åta oss att uppnå koldioxidneutralitet till 2050. Den europeiska gröna avtalet berör lika mycket vår energisäkerhet och stärkandet av vår konkurrenskraft som miljö- och klimatomställningen.
Vi måste dock se till att ingen lämnas efter i denna övergång. Vi måste se till att våra minsta industrier, företag och medborgare har de nödvändiga skyddsnäten.
Vi måste också bättre förklara varför denna övergång behövs för att öka hållbar ekonomisk tillväxt, skapa nya jobb och leda morgondagens industriella revolution.
Ingen av våra policyer kommer att fungera utan social acceptans och om de åtgärder som genomförs varken är realistiska eller pragmatiska.
Digital är också en utmaning som fortfarande ligger framför oss.
Med lagar om digitala marknader och tjänster och om artificiell intelligens har Europa redan tagit ledningen för att sätta standarder som är tänkta att bli globala. Denna normativa kraft är garantin för vårt oberoende.
Migration är också ett problem för européer.
Alltför ofta har vi sett bråk mellan nationella regeringar om mottagandet av förmögenhetsbåtar i Medelhavet.
Ingen medlemsstat bör lämnas ensam att ta ett oproportionerligt ansvar. Alla medlemsstater bör vara enade när de står inför migrationsutmaningar.
Vi kan inte lämna denna fråga i händerna på populistiska krafter som gläds åt vår ineffektivitet, utan att tillhandahålla realistiska lösningar på ett komplext problem.
Även bland européer arbetar vi på en rättslig ram som kommer att vara rättvis mot dem som behöver skydd. En rättslig ram som kommer att vara fast med dem som inte är berättigade till asyl. Äntligen en rättslig ram som kommer att vara hård mot smugglare som tjänar på fattigdomen hos de mest utsatta.
Vi är skyldiga våra medborgare det, vi är också skyldiga dem som riskerar sina liv på migrationens väg. För bakom figurerna finns alltid människoliv, ibland tragiska berättelser, och hopp om ett bättre liv.
Efter ett decennium av ansträngningar är vi äntligen redo att bryta dödläget.
Mina damer och herrar,
En annan utmaning jag skulle vilja ta upp är: informationskrigföringen, eller snarare skulle jag säga desinformation.
Desinformation, som har påverkat våra liberala demokratier och samhällen sedan början av 2000-talet med utvecklingen av internet och sociala nätverk.
Desinformation är lika gammal som världen. De tekniska verktygen för artificiell intelligens, sociala nätverk ger det en oöverträffad räckvidd.
Och det är en absolut fara.
Denna fara är desto större, eftersom den förstärks av stater som Ryssland och Iran, som bara är modeller för demokratisk dygd och som har en trevlig lek att blåsa på glöden av polariseringen av våra politiska scener.
Målet är detsamma: att förnedra demokratier. Metoden är konstant: att så tvivel.
Mer än någonsin måste vi vidta nödvändiga åtgärder och beväpna oss för att bekämpa denna offensiv.
Ja, världen blir allt farligare. Ja, Europa står inför stora utmaningar.
Men vi måste hålla på. Håll fast vid att bygga och försvara fred och frihet. Vi har inte rätt att glömma vad vi är och vad vi vill. För oss själva, för våra barn och för Europa.
Jag är en del av en generation som var ett barn när Berlinmuren föll, när ett folk dök upp på Himmelska fridens torg... En generation som mindes Sovjetunionens sammanbrott och den ohämmade glädjen hos miljontals européer som äntligen var fria att välja sitt öde. Vi levde den här segern.
Men med tiden har vi blivit alltför säkra på den solida och självklara karaktären av denna frihet. Extrema rörelser finns vid maktens portar och där i Europa. Eller till och med ta del av det.
Och det är därför vi på allvar måste tänka om och reformera Europa. Den europeiska integrationens historia har visat oss att det är genom kriser som vi tar ansvar, som Europa går framåt, förvandlas, utvecklas och stärks.
Och även om det kan verka avlägset, ibland oroande, för många av våra medborgare, måste vi ta upp frågan om utvidgningen som helhet.
Världen väntar inte på oss. Om vi vågar förändras kommer vårt kollektiva projekt att stagnera och förlora sin relevans. Vi måste anpassa oss till den nya geopolitiska verklighet som jag redan har nämnt. Om vi inte svarar på våra grannars uppmaning kommer andra geopolitiska aktörer att göra det och fylla luckan vid våra gränser.
Vi hade samma farhågor före utvidgningen 2004. Ändå har historien visat oss att en utvidgad europeisk union, baserad på tydliga mål, tjänar till att försvara Europas fred, säkerhet, stabilitet och välstånd på den internationella scenen.
Alla medlemsstater och européer vinner.
Det är därför vi kämpade för att Ukraina och Moldavien skulle beviljas EU-kandidatstatus. Det är därför vi anser att förhandlingarna med västra Balkan måste göra framsteg.
För hoppet om anslutning ger dessa länder ett europeiskt perspektiv och ger dem en impuls att driva på demokratiska reformer.
Ett sådant perspektiv kan dock inte realiseras utan institutionella reformer av vårt politiska projekt. En förening med trettio, trettiotre eller trettiofem kommer inte att kunna verka enligt samma regler som tjugosju.
Att reformera vår institutionella struktur och våra förfaranden och reformera vår europeiska budget är nyckeln. Anpassningen av vår strukturpolitik är lika mycket för att matcha kandidatländerna långt före deras anslutning, men också för att unionen ska kunna integrera dem.
Detta är en av de stora utmaningarna vi har framför oss.
Trots vad jag just har sagt är jag till sin natur optimistisk. Jag är övertygad om att om vi lyckas upprätta en utvidgad, ambitiös, enad och sammanhängande union; en effektiv union som inte lämnar någon bakom sig och levererar på våra medborgares konkreta oro samtidigt som den behåller sin plats i världen, då kommer det att vara vårt bästa svar på populism och extremism.
Mina damer och herrar,
Inför EU-valet i juni är det viktigare än någonsin att tillsammans reflektera över den roll som Europa spelar, och särskilt över den roll vi vill ge det...
Jag är den yngste ordföranden i Europaparlamentets historia. Jag är bara den tredje kvinnan i denna position, efter Simone Veil och Nicole Fontaine. Och om jag kan stå framför dig här, är det tack vare striderna som dessa två beundransvärda kvinnor utkämpade.
Jag förstår mitt ansvar gentemot dem, mot alla kvinnor som kommer efter mig, gentemot vårt europeiska projekt.
Och det är därför jag i detta kritiska ögonblick i vår historia vill uppmana alla franska kvinnor och män att engagera sig.
Om du tycker att riktningen som vårt gemensamma projekt tar inte är den rätta eller tvärtom, om du vill att den ska fördjupas, engagera dig då! Det är ditt ansvar att ändra det.
Vänta inte på att någon annan ska göra det åt dig. Så gå och rösta, hitta din röst, hitta en sak och kämpa för den.
Tror på Europa. Europa förtjänar att försvaras och vi har alla en roll att spela i detta.
Ett sista ord, kära vänner,
Jag vet hur mycket fransmännen gillar att citera berömda män från sitt förflutna. Så, hur kan jag avsluta mitt tal utan att nämna den som gav sitt namn till denna vackra amfiteater och som vilar inte långt härifrån.
Kardinal Richelieu sa en gång: "Vi måste lyssna mycket och prata lite för att göra bra...".
Jag kanske har pratat för mycket, men jag är redo att lyssna nu.
Tack.
"Översättning med tillstånd – originalversion på franska tillgänglig här.".
