Han och andra pratade med Eline Joseph, som arbetar för International Organization for Migration (IOM) i Port-au-Prince med ett team som ger psykosocialt stöd till människor som har flytt från sina hem på grund av våldet och osäkerheten.
Hon pratade med FN-nyheter om sitt arbetsliv och att försörja sin familj.
"Jag måste säga att det har blivit svårare att utföra mitt jobb eftersom jag inte kan röra mig fritt och ge vård till fördrivna människor, särskilt de som befinner sig i röda zoner, som är för farliga att besöka.
Det dagliga livet fortsätter på gatorna i Port au Prince, trots osäkerheten.
Osäkerheten i Haiti är oöverträffad – extremt våld, attacker från beväpnade gäng, kidnappningar. Ingen är säker. Alla riskerar att bli offer. Situationen kan förändras från minut till minut, så vi måste vara vaksamma hela tiden.
Förlust av identitet
Nyligen träffade jag ett samhälle av bönder som på grund av gängaktiviteter tvingades lämna sin mycket bördiga mark på kullarna utanför Petionville [en stadsdel i sydöstra Port-au-Prince] där de odlade grönsaker.
En av ledarna berättade för mig hur de har förlorat sitt sätt att leva, hur de inte längre kunde andas den friska bergsluften och leva på frukterna av sitt arbete. De bor nu på en plats för fördrivna människor med människor de inte känner, med liten tillgång till vatten och ordentlig sanitet och samma mat varje dag.
Han sa till mig att han inte är den person han en gång var, att han har förlorat sin identitet, som han sa var allt han ägde i världen. Han sa att han inte längre uppgår till någonting.
Jag har hört några desperata historier från män som har tvingats bevittna våldtäkten av sina fruar och döttrar, av vilka några var smittade med hiv. Dessa män kunde inte göra något för att skydda sina familjer, och många känner sig ansvariga för det som hände. En man sa att han kände sig värdelös och hade självmordstankar.
Arbetare från en lokal FN-NGO-partner, UCCEDH, bedömer behoven hos fördrivna människor i centrala Port-au-Prince.
Jag har lyssnat på barn som väntar på att deras fäder ska komma hem och fruktar att de kan ha blivit ihjälskjutna.
Psykologiskt stöd
Arbetar med IOM team, ger vi den psykologiska första hjälpen för människor i nöd, inklusive en-till-en och gruppsessioner. Vi ser också till att de är på en säker plats.
Vi erbjuder avslappningssessioner och fritidsaktiviteter för att hjälpa människor att varva ner. Vårt förhållningssätt är människocentrerat. Vi tar hänsyn till deras erfarenheter och introducerar delar av haitisk kultur, inklusive ordspråk och danser.
Jag har också organiserat rådgivning för äldre. En kvinna kom fram till mig efter en session för att tacka mig och sa att det var första gången hon hade fått möjlighet att sätta ord på smärtan och lidandet hon upplevde.
Familjeliv
Jag måste också tänka på min egen familj. Jag tvingas uppfostra mina barn inom mitt hems fyra väggar. Jag kan inte ens ta ut dem på en promenad, bara för att andas frisk luft.
När jag måste lämna huset för att handla eller jobba, tittar min femåriga dotter mig i ögonen och får mig att lova att jag kommer tillbaka hem i god behag. Detta gör mig väldigt ledsen.
Min 10-årige son sa till mig en dag att om presidenten, som mördades i sitt hem, inte är säker, så är ingen det. Och när han säger det och berättar att han har hört att kroppar av mördade människor lämnas kvar på gatan, så har jag inget riktigt svar till honom.
Hemma försöker vi ha ett normalt liv. Mina barn övar på sina musikinstrument. Ibland ska vi ha picknick på verandan eller ha en film eller karaokekväll.
Av hela mitt hjärta drömmer jag att Haiti återigen ska bli ett säkert och stabilt land. Jag drömmer om att fördrivna människor kan återvända till sina hem. Jag drömmer om att bönder kan återvända till sina åkrar.”
