Om lagar som ska ändras; Kristna, hinduer, ahmadier och muslimer i fängelse eller på dödscellen anklagade för hädelse; EU:s övervakning av genomförandet av GSP+; den kontroversiella gemensamma nationella läroplanen; EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter Eamon Gilmores planerade uppdrag till Pakistan
Detta är del II av intervjun utförd av Willy Fautre från Human Rights Without Frontiers Internationell. – Se del I här.
Den 10 februari 2021 lämnade tre ledamöter av Europaparlamentets intergrupp om FoRB – Peter van Dalen (EPP), Bert-Jan Ruissen (ECR), Joachim Kuhs (ID) – in en skriftlig riksdagsfråga adresserade till Josep Borrell, hög representant/vice ordförande för kommissionen, där de tog upp den kontroversiella frågan om den privilegierade GSP+-status som beviljats Pakistan enligt följande: "Med tanke på hädelselagarna i Pakistan och den omotiverade behandlingen av religiösa minoriteter i Pakistan som de leder till, överväger vice ordföranden/den höge representanten att avsluta det allmänna preferenssystemet Plus preferenser för Pakistan? Om inte, varför inte?”
Den 15 april 2021, de svaga svara av kommissionens vice ordförande gav inte mycket hopp till människorättsförsvarare i Pakistan och i Europa:
"Rapporten 2018–2019 om det allmänna preferenssystemet (GSP) visar att Pakistan är gör framsteg över tid inom områden som avskaffandet av hedersmord, skyddet av transpersoner och skyddet av kvinnors och barns rättigheter.
Det finns dock fortfarande ett antal brister. I rapporten ingår att minska utrymmet för dödsstraff som ett av de prioriterade handlingsområdena. EU kommer att fortsätta att noggrant övervaka, ta itu med och uppmuntra ytterligare framsteg i dessa frågor."
Den 29 april 2021 antog Europaparlamentet en Resolution om blasfemilagar i Pakistan, där det
"Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten (EEAS) att omedelbart se över Pakistans berättigande till GSP+-status i ljuset av aktuella händelser och om det finns tillräckliga skäl att inleda ett förfarande för att tillfälligt dra tillbaka denna status och de fördelar som följer med. det och att så snart som möjligt rapportera till Europaparlamentet i denna fråga. "
681 ledamöter av Europaparlamentet röstade för resolutionen: endast tre parlamentsledamöter motsatte sig den.
Mänskliga rättigheter Utan gränser intervjuade tidigare EU:s särskilda sändebud Jan Figel för att dela med sig av sina åsikter om Europaparlamentets oro i samband med fortsättningen av GSP+-statusen trots de ihållande kränkningarna av religionsfriheten, missbruket av hädelselagarna och de upprepade domarna till dödsstraff, åtal mot våldsverkare, tvångsäktenskap och konvertering av icke-muslimska flickor till islam och olika andra brott mot internationell lag.
HRWF: Vilka lagar i Pakistan strider mot internationella överenskommelser och bör omedelbart ändras?
Jan Figel: Blasfemilagar är de enskilt mest drakoniska lagarna som undergräver tankefriheten, religion eller uttryck. Det kväver bokstavligen de religiösa minoriteterna, ingjuter dödlig rädsla för pöbelvåld och tvingar religiösa minoriteter att underkasta sig majoritetens nycker och auktoritet.
Regeringens ansträngningar för islamisering av Pakistans civil- och straffrätt, som började i början av 1980-talet, har farligt undergrävt den grundläggande rätten till religions- och yttrandefrihet och har lett till allvarliga övergrepp mot landets religiösa minoriteter. De breda och vaga bestämmelserna i en rad lagar som kollektivt kallas "hädelse"-lagarna, som stärker straffrättsliga påföljder för brott mot islam, har använts för att väcka politiskt motiverade anklagelser om hädelse eller andra religiösa brott mot medlemmar av religiösa minoriteter såväl som några muslimer.
Hädelselagarna har också bidragit till ett klimat av religiös trångsynthet som har lett till diskriminering, trakasserier och våldsamma attacker mot minoriteter – övergrepp som uppenbarligen tolereras, om inte tolereras, av vissa politiska ledare och regeringstjänstemän.
HRWF: Vår organisation har en databas med dussintals dokumenterade fall av kristna, hinduer, Ahmadi och till och med muslimska pakistanier som sitter på dödscellen eller har dömts till hårda fängelsestraff eller har suttit häktade i flera år på grund av anklagelser om hädelse. Fungerar rättssystemet i enlighet med internationella standarder i detta avseende?
Jan Figel: I teorin och på papper kan rättssystemet tyckas fungera i överensstämmelse med internationella standarder, men i praktiken och i verkligheten gör det det inte. Staten påverkar åtgärder eller passivitet i alla rättsliga processer i frågor om religiöst innehåll i domstolar, och håller den politiska ändamålsenligheten i förgrunden. Detta tvingar fram fällande domar eller försenade domar i känsliga religiösa fall.
Det mest framträdande exemplet är fallet Asia Bibi. Denna kvinna från ödmjuk bakgrund misshandlades skoningslöst och anklagades för hädelse för att hon drack vatten från en behållare som användes av hennes muslimska medarbetare. Hon dömdes till döden av en lägre domstol och därefter av högre domstolar efter överklagande. Men när hennes fall blev känt i internationella medier, hittade Pakistan ett sätt att släppa henne efter nio års fängelse. Pakistans högsta domstol slog ner fallet av tekniska skäl men förklarade henne fortfarande inte oskyldig. Asia Bibi var tvungen att fly från Pakistan till Kanada på grund av ett tyst avtal mellan de två länderna.
Ganska ofta misslyckas polisen också med att skydda utsatta grupper och individer. Detta var fallet den 14 februari i Lahore, när 25-årige Pervez Masih dödades av en våldsam mobb trots att polisen hade informerats och uppmanats till skydd.
I Pakistan är rättsstatsprincipen svag och rättvisan försenas eller verkställs inte på grund av religiös indoktrinering av massorna och gatumakten. Ganska ofta, halvanalfabeter, religiösa präster tvingar rättssystemet att böja sig för deras influenser. De statliga säkerhets- och brottsbekämpande myndigheterna är svaga och även föremål för vissa religiösa överväganden. På grund av denna svaghet har flera modiga domare dödats eller varit tvungna att fly landet.
Det straffrättsliga systemet i Pakistan behöver ses över och mod i detta sammanhang. Den är felaktig. Det finns ett tyst stöd till klagandens sida på alla nivåer: polis, fängelser och domstolar. Mitt i rädsla, press och likasinnade försöker domarna flytta beslutet till högre och högre domstolar. Ibland är deras partiskhet uppenbar, även i deras bedömningar.
I en nyligen genomförd domstolsdom dömde domaren i Rawalpindi till dödsstraff en muslimsk kvinna som anklagats för hädelse och sa att hon inte bara var en hädare utan också en avfälling, vilket hon förtjänade dödsstraffet för.
Så det finns få exempel när rättssystemet fungerar i enlighet med internationella standarder. Om det händer är det bara på Högsta domstolens nivå, vilket är den högsta nivån.
HRWF: I vilken utsträckning främjar eller inte Pakistan religiös tolerans i sitt skolutbildningssystem?
Jan Figel: Utbildningssystemet borde göra mycket mer för interreligiös och interetnisk tolerans och samexistens. Tvärtom, man kan se ingjutning av hat mot hinduer, i synnerhet genom att förvränga och koka ihop kampen för Indiens självständighet från det brittiska kolonialstyret. Ordet hindu representerar för vissa grupper en fiende till Pakistan och islam.
Det finns positiva insatser men ett traditionellt tänk råder i samhället. Diskriminering och intolerans finns inom förvaltningen, och även bland pedagoger och lärare. Anmärkningsvärt är att den nya obligatoriska nationella läroplanen (SNC) också har ett religiöst perspektiv; även i engelska och naturvetenskapslektionerna har religion införts. Staten har definierats som en religiös sådan, Islamiska republiken Pakistan, sedan militärregimens tider... Det finns farhågor för att denna SNC kommer att öka intolerans och partiskhet, och kommer att ha en negativ inverkan.
God läskunnighet för alla och relevant utbildning behövs för fred, samexistens och mer lovande utveckling i Pakistan. Men utbildningens innehåll är en avgörande faktor! Staten måste ta mer av det och göra sin plikt ordentligt.
HRWF: Smakämnen GSP+ har varit EU:s bästa försök att vara konkret och objektiv när det gäller betydelsen av internationella fördrag i dess förbindelser med tredjeländer. Snart kommer GD Handel, Europeiska utrikestjänsten och flera tjänster inom kommissionen att utvärdera i vilken utsträckning Pakistan har följt de 27 internationella avtal som är villkor för att få och behålla den "GSP+"-status som är värd bimiljontals euro, till stor nytta för ekonomi av Pakistan. Vad är din syn på denna process?
Jan Figel: Jag håller med om att GSP+ är ett utmärkt EU-instrument för att föra in viktiga regler, värderingar och hållbar utveckling till mottagarländerna, inklusive det största bland dem – Pakistan. Här kan det inte vara "business as usual". EEAS driver en stor EU-delegation av diplomater och har viss detaljerad kunskap om verkligheten på plats. Det är viktigt att kommissionen har en rättvis bedömning och rekommendationer i linje med de överenskomna målen i detta avtal, och att Europaparlamentet och rådet antar ansvarsfulla ståndpunkter. Endast a Europa att bry sig om rättvisa kan vara en stark, konstruktiv och respekterad global aktör.
Tjugosju internationella fördrag som är villkoren för att få och behålla statusen "GSP+" bör inte bara undertecknas och ratificeras av Pakistans regering och parlament. De måste genomföras (!) i praktiken till gagn för människor. Dessa fördrag omfattar mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, miljöskydd, arbetsrätt, kampen mot korruption, etc.
För detta ändamål har Pakistan skapat TIC – Treaties Implementation Cell. Därför bör EU fokusera på övervakningen av genomförandet. Många europeiska skattebetalares pengar doneras till Pakistan för att stödja dessa åtaganden. Det är dags för en rättvis och trovärdig bedömning. Detta skulle vara EU:s enda effektiva verktyg för att tvinga Pakistan att se över sin symptomatiska, synliga orättvisa mot sina religiösa minoriteter.
HRWF: Tycker du det genom att ignorera sen på-efterlevnad av ett antal internationella fördrag som EU skulle verkligen be hjälpa Pakistan och att andra misslyckade kandidater för GSP+-status wOuld inte känna sig diskriminerad av upplevda EU:s dubbelmoral ?
Jan Figel: Genom att villkorslöst tolerera Pakistan sänder EU ett inkonsekvent, felaktigt budskap till de andra kandidatländerna. Unionen måste ha ett trovärdigt ansikte och vägra dubbelmoral. Pakistanska myndigheter talar mycket om demokrati och skydd av minoriteter. De har ett ministerium för mänskliga rättigheter men det finns många färska blodfläckar på den vita remsan på Pakistans flagga. Pakistans inspirerande grundare, Ali Jinnah, behöver anhängare i handling, inte i ord.
HRWF: Med tanke på Pakistans grannskap och Europas intressen, tycker du att det är motiverat att släppa Pakistan från kroken på mänskliga rättigheter problem, på grund av situationen i Afghanistan och dess inflytande i Pakistan?
Jan Figel: Pakistan är en viktig EU-partner och en kärnvapenmakt, men vilket land är inte viktigt i denna region? Om vi av denna anledning låter Pakistan fortsätta att genomföra samma politik, kommer det bara att uppmuntra landet att spela sitt geopolitiska och geostrategiska kort. Status quo är inte tillräckligt för att förbättra liv och relationer inom landet. Pakistan måste hållas ansvarigt för sina handlingar och sina åtaganden. Detta är den bästa service som EU kan ge människor av god vilja i Pakistan.
HRWF: Vad ska Eamon Gilmore, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, berätta för de pakistanska myndigheterna när han besöker Pakistan senare denna månad?
Jan Figel: EU:s särskilda representant bör be Imran Khans regering att ta upp frågan om de drakoniska hädelselagarna. Jag skulle rekommendera honom att tala om rättvisan i de administrativa, rättsliga och rättsliga systemen som hanterar, utreder och fattar beslut om hädelseärenden. Det måste finnas ett rättvist och opartiskt sätt att behandla sådana fall. Regeringen bör också tänka på en samförståndsmekanism för att hantera det växande antalet hädelsefall, särskilt under cyberbrottslagstiftningen.
Eamon Gilmore stödde främjandet av FoRB och vi hade ett mycket konstruktivt samarbete under mitt mandat som EU:s särskilda sändebud för ForRB. Han kan uppmuntra myndigheterna i Pakistan att anta effektiva och transparenta lagar, program och åtgärder för att förbättra situationen för ekonomiskt och socialt marginaliserade religiösa minoriteter. Medlemmarna i dessa samhällen hänvisas ofta till de lägsta och ohygieniska städjobben samtidigt som de borde ges lika anställningsmöjligheter för att visa sina talanger.
Som tidigare EU-kommissionär för utbildning, kultur och ungdom skulle jag starkt rekommendera EU-kommissionen att erbjuda aktivt samarbete och kreativ professionell granskning av Pakistans nya "One Curriculum" skolböcker för främjande av religiös tolerans.
Utan en nödvändig och trovärdig översyn kan den gemensamma nationella läroplanen öka hat, diskriminering och fördomar och kan också leda till missbruk av hädelsefall. Bra och tillgänglig utbildning förenar människor och bygger broar även mellan nationer. Utbildning är viktigt för Pakistans framtid både internt och externt.
