Det mänskliga fingeravtrycket på växthusgaser

Växthusgaser förekommer naturligt och är avgörande för överlevnaden för människor och miljontals andra levande varelser, genom att hålla en del av solens värme från att reflekteras tillbaka ut i rymden och göra jorden beboelig. Men efter mer än ett och ett halvt sekel av industrialisering, avskogning och storskaligt jordbruk har mängden växthusgaser i atmosfären stigit till rekordnivåer som inte setts på tre miljoner år. När befolkningar, ekonomier och levnadsstandard växer, ökar också den kumulativa nivån av växthusgasutsläpp (GHG).

Det finns några grundläggande väletablerade vetenskapliga länkar:

• Koncentrationen av växthusgaser i jordens atmosfär är direkt kopplad till den globala medeltemperaturen på jorden;
• Koncentrationen har stigit stadigt, och medelvärde globala temperaturer tillsammans med det, sedan tiden för den industriella revolutionen;
• Det vanligaste växthusgaset, som står för cirka två tredjedelar av växthusgaserna, koldioxid (CO)₂), är till stor del produkten av förbränning av fossila bränslen.

FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC)

Den mellanstatliga panelen för klimatet Chånge (IPCC) inrättades av Världsmeteorologiska organisationen (WMO) och FN: s miljö tillhandahålla en objektiv källa till vetenskaplig information.

Sjätte bedömningsrapport

IPCC:s sjätte utvärderingsrapport, som släpps i mars 2023, ger en översikt över kunskapsläget om vetenskapen om klimatförändringar, och betonar nya resultat sedan publiceringen av den femte utvärderingsrapporten 2014. Den är baserad på rapporterna från tre arbetsgrupper inom IPCC – om fysisk vetenskap; effekter, anpassning och sårbarhet; och begränsning – samt om de tre särskilda rapporterna om Global uppvärmning av 1.5 ° CÅ Klimatförändringar och mark, och på Havet och kryosfären i ett föränderligt klimat.

Vad vi vet baserat på IPCC:s rapporter:

• Det är otvetydigt att mänskligt inflytande har värmt upp atmosfären, havet och marken. Utbredda och snabba förändringar i atmosfären, havet, kryosfären och biosfären har inträffat.
• Omfattningen av de senaste förändringarna i klimatsystemet som helhet – och det nuvarande tillståndet för många aspekter av klimatsystemet – är utan motstycke under många århundraden till många tusen år.
• Människoinducerade klimatförändringar påverkar redan många väder- och klimatextremer i alla regioner över hela världen. Bevisen på observerade förändringar i extremer som värmeböljor, kraftig nederbörd, torka och tropiska cykloner, och i synnerhet deras tillskrivning till mänskligt inflytande, har stärkts sedan den femte utvärderingsrapporten.
• Cirka 3.3 till 3.6 miljarder människor lever i sammanhang som är mycket sårbara för klimatförändringar.
• Ekosystems och människors sårbarhet för klimatförändringar skiljer sig avsevärt mellan och inom regioner.
• Om den globala uppvärmningen tillfälligt överstiger 1.5°C under de kommande decennierna eller senare, kommer många mänskliga och naturliga system att stå inför ytterligare allvarliga risker, jämfört med att förbli under 1.5°C.
• Att minska utsläppen av växthusgaser inom hela energisektorn kräver stora övergångar, inklusive en avsevärd minskning av den totala användningen av fossila bränslen, utbyggnad av energikällor med låga utsläpp, byte till alternativa energibärare samt energieffektivitet och energibesparing.

Globalt värmehttps://europeantimes.news/environment/ing av 1.5°C

I oktober 2018 utfärdade IPCC en särskild rapport om effekterna av den globala uppvärmningen på 1.5°C, att finna att en begränsning av den globala uppvärmningen till 1.5°C skulle kräva snabba, långtgående och aldrig tidigare skådade förändringar i alla aspekter av samhället. Med tydliga fördelar för människor och naturliga ekosystem fann rapporten att en begränsning av den globala uppvärmningen till 1.5°C jämfört med 2°C skulle kunna gå hand i hand med att säkerställa ett mer hållbart och rättvist samhälle. Medan tidigare uppskattningar fokuserade på att uppskatta skadorna om medeltemperaturen skulle stiga med 2°C, visar denna rapport att många av de negativa effekterna av klimatförändringar kommer att komma vid 1.5°C.

Rapporten lyfter också fram ett antal klimatförändringseffekter som skulle kunna undvikas genom att begränsa den globala uppvärmningen till 1.5ºC jämfört med 2ºC eller mer. Till 2100 skulle den globala havsnivåhöjningen vara 10 cm lägre med en global uppvärmning på 1.5°C jämfört med 2°C. Sannolikheten för ett Ishav fritt från havsis på sommaren skulle vara en gång per århundrade med en global uppvärmning på 1.5°C, jämfört med minst en gång per decennium med 2°C. Korallreven skulle minska med 70-90 procent med en global uppvärmning på 1.5°C, medan praktiskt taget alla (>99 procent) skulle gå förlorade med 2ºC.

Rapporten finner att en begränsning av den globala uppvärmningen till 1.5°C skulle kräva "snabba och långtgående" övergångar i mark, energi, industri, byggnader, transporter och städer. De globala nettoutsläppen av koldioxid (CO2) som orsakas av människor skulle behöva minska med cirka 45 procent från 2010 års nivåer till 2030, och nå "netto noll" runt 2050. Detta innebär att eventuella kvarvarande utsläpp skulle behöva balanseras genom att ta bort CO2 från luft.

Förenta nationernas rättsliga instrument

FN: s ramkonvention om klimatförändringar

FN-familjen ligger i spetsen för arbetet med att rädda vår planet. 1992 producerade dess "Earth Summit" den FN: s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) som ett första steg för att ta itu med klimatförändringsproblemet. Idag har det nästan universellt medlemskap. De 197 länder som har ratificerat konventionen är parter i konventionen. Det yttersta syftet med konventionen är att förhindra "farlig" mänsklig inblandning i klimatsystemet.

Kyotoprotokollet

År 1995 inledde länder förhandlingar för att stärka det globala svaret på klimatförändringarna, och två år senare antog de Kyotoprotokollet. Kyotoprotokollet binder industriländsparterna juridiskt till utsläppsminskningsmål. Protokollets första åtagandeperiod startade 2008 och slutade 2012. Den andra åtagandeperioden började den 1 januari 2013 och slutade 2020. Det finns nu 198 parter i konventionen och 192 parter i konventionen Kyotoprotokollet

Parisavtalet