Smakämnen Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, listar grundläggande rättigheter och friheter som aldrig kan kränkas av de stater som har ratificerat konventionen. Dessa inkluderar sådana rättigheter som: rätten till liv eller förbud mot tortyr, rätten till frihet och säkerhet och rätten till respekt för privatliv och familjeliv.
Konventionen ger en gemensam rättslig grund som tillåter samma förståelse av mänskliga rättigheter för varje person oavsett i vilket land i Europa personen är bosatt, och även om dessa stater inte delar samma politiska, juridiska eller sociala traditioner.
Skriven åren efter andra världskriget
Konventionen skapades och skrevs under åren efter andra världskriget för att skydda individer mot deras staters övergrepp, att skapa förtroende mellan befolkningar och regeringar och att tillåta dialog mellan stater.
Europa och världen i allmänhet har utvecklats avsevärt sedan 1950, både tekniskt och i termer av personsyn och samhällskonstruktioner. Med sådana förändringar under de senaste sju decennierna innebär luckor i tidigare verkligheter och bristande framsyn i formuleringen av vissa artiklar i konventionen utmaningar i hur man ska uppfatta och skydda mänskliga rättigheter i dagens värld.
För att ta itu med dessa utmaningar har Europakonventionen varit tvungen att utvecklas. Den har reviderats ofta och nya protokoll har lagts till för att vidga omfattningen av mänskliga rättigheter, och ta hänsyn till förändringar i samhället, inklusive frågor relaterade till ny teknologi, bioetik eller miljön, men också andra frågor som vi idag anser vara normala, t.ex. som skydd för egendom, rätten till fria val eller rörelsefrihet.
Utvecklarna som formulerade texten till Europakonventionen utbildades och verkade i en tid där mänskliga rättigheter inte hade stått i centrum för lagstiftande och den sociala modellen. Det var därför det var nödvändigt att formulera det i första hand. Det var tvunget att bli politiskt överenskommet i en värld som just hade gått igenom två världskrig, och som stod inför många mycket svåra utmaningar och i vissa fall kanske dessa länder inte varit helt redo för de universella mänskliga rättigheterna ännu.
Nya verkligheter med teknisk utveckling och sociala attityder
Sedan konventionen öppnades för undertecknande 1950 har det skett betydande förändringar i attityd till frågor som dödsstraff och diskriminering på grund av kön och funktionshinder. Vidare ska Europakonventionen också tillämpas i förhållande till sådant som inte fanns 1950, såsom säkerhetskameror för stor användning (så kallade CCTV) på offentliga platser och i butiker, provrörsbefruktning (IVF), internet, div. medicinska framsteg och många andra saker.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, det huvudsakliga juridiska organet i rådet för Europa som tolkar Europakonventionen och avgör ärenden som rör dess tillämpning eller avsaknaden av den i verkligheten när den läggs fram, har avgjort många samhälleliga frågor som abort, assisterat självmord, kroppsvisitation, hemslaveri, bärande av religiösa symboler i skolor, skydd av journalisters källor och bevarande av DNA-data.
I vissa fall har det framförts kritik mot den europeiska konventionen, och mer specifikt tolkningen av den, att den har utvidgats "utöver vad konventets upphovsmän hade i åtanke när de skrev under på den." Sådana påståenden har vanligtvis framförts av vissa konservativa fraktioner, men när man analyserar dessa visar sig de i verkligheten vara felplacerade och visar liten förståelse för hur lagar skapas och tolkas.
Invändningen mot den "rättsliga aktivismen" från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som i mycket sällsynta fall kan vara baserad på ett faktiskt tveksamt beslut från domstolen, är mer vanligen att spåra till frågor där klaganden inte håller med domen snarare än till faktumet. domstolen tolkar vissa aspekter av Europakonventionen mot bakgrund av dagens förhållanden, inklusive annan internationell lag om mänskliga rättigheter.
Behandling av Europakonventionen som ett "levande instrument" är avgörande om lagen ska anpassa sig till dessa förändringar, och meningsfulla mänskliga rättigheter ska förbli en realitet. Europakonventionen måste vara ett "levande instrument" när världen förändras, utan att ändra andan i vad mänskliga rättigheter är.
