Europarådets kommitté för bioetik har under de senaste åren utarbetat ett nytt rättsligt instrument om användningen av tvång inom psykiatrin. Instrumentet är tekniskt sett ett protokoll till den biomedicinska konventionen och får sin kraft från att vara en förlängning av den konventionen. Ny forskning av Europarådets originaldokument fann att i rötterna till referensverken, som kommittén för bioetik baserar protokollet på, är en text av ett juridiskt dokument som skapades för att godkänna lagstiftning och praxis orsakad av Eugenics. Detta är känt för kommittén, även om ordföranden inte har informerat alla dess ledamöter om det.
Kommittén har hittills drivit på att slutföra protokollet för omröstning den 2 november 2021, samtidigt som den är medveten om att det kommer att sätta alla Europarådets medlemsländer i en juridisk konflikt, eftersom protokollet strider mot internationella mänskliga rättigheter. konvention ratificerad av 46 av Europarådets 47 medlemsländer. Kommittén för bioetik har ändå gått till väga för att föreviga en Eugenikspöke i Europa och förstöra internationella ansträngningar för att skapa universella mänskliga rättigheter för alla.
Protokollet kontra internationella mänskliga rättigheter
Kommittén för bioetik arbetar utifrån anvisningar från rådets beslutande organ, Ministerkommittén, som anges i uppdraget. Ministerkommittén arbetar dock med information om denna specialiserade fråga som har formulerats och tillhandahållits av den bioetiska kommittén. Det har koordinerats sedan starten av Laurence Lwoff, kommitténs sekreterare.
På så sätt har bioetikkommittén kunnat lägga sig på en politiskt försvarbar linje till sitt högre organ och världen i stort, samtidigt som den i verkligheten verkar med en annan agenda.
Detta började redan innan beslutet att faktiskt utarbeta ett tilläggsprotokoll hade fattats av ministerkommittén. Under 2011 ett informellt utbyte av åsikter om det internationella fördraget om mänskliga rättigheter FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), särskilt artikel 14 – Frihet och personlig säkerhet, hölls inom kommittén för bioetik. Kommittén övervägde hur ett sådant Europarådets protokoll skulle kunna komma i konflikt med CRPD, särskilt när det gäller ofrivillig behandling och placeringsåtgärder.
Konventionen och dess allmänna kommentarer är tydliga. Förenta nationernas kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning klargjorde ändå i ett uttalande till kommittén för bioetik senare att "ofrivillig placering eller institutionalisering av alla personer med funktionsnedsättning, och särskilt av personer med intellektuella eller psykosociala funktionshinder, inklusive personer med "psykiska störningar ', är förbjuden i internationell rätt enligt artikel 14 i konventionen och utgör godtyckliga och diskriminerande frihetsberövanden för personer med funktionsnedsättning eftersom det utförs på grundval av faktisk eller upplevd funktionsnedsättning."
FN-kommittén påpekade vidare att konventionsstater måste "avskaffa politik, lagstiftande och administrativa bestämmelser som tillåter eller utför tvångsbehandling, eftersom det är en pågående kränkning som finns i lagar om mental hälsa över hela världen, trots empiriska bevis som indikerar dess bristande effektivitet och åsikter från människor som använder mentalvårdssystem som har upplevt djup smärta och trauma som ett resultat av tvångsbehandling.”
"Ofrivilligt engagemang av personer med funktionsnedsättning på grund av hälso- och sjukvård strider mot det absoluta förbudet mot frihetsberövande på grund av funktionsnedsättningar (artikel 14 b) och principen om fritt och informerat samtycke från den berörda personen för hälso- och sjukvård ( artikel 1).”
– FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, uttalande till Europarådets kommitté för bioetik, publicerad i DH-BIO/INF (2015) 20
Europarådets kommitté för bioetik antog som ett resultat av åsiktsutbytet inom kommittén själv en Uttalande om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i november 2011. Uttalandet, även om det till synes rör CRPD, beaktar faktiskt bara kommitténs egen konvention och dess referensverk – den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
I uttalandet framgår att kommittén övervägde FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt huruvida artiklarna 14, 15 och 17 var förenliga med ”möjligheten att under vissa förutsättningar utsätta en person som har en psykisk störning av allvarlig karaktär. till ofrivillig placering eller ofrivillig behandling, som förutsetts i andra nationella och internationella texter. "
Jämförande text om nyckelpunkten i uttalandet från kommittén för bioetik:
Uttalande om CRPD: ”Ofrivillig behandling eller placering får endast motiveras, i samband med en psykisk störning av allvarlig karaktär, om från frånvaro av behandling eller placering allvarlig skada kommer sannolikt att leda till personens hälsa eller till en tredje part."
Konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin, artikel 7: "Med förbehåll för skyddsvillkor som föreskrivs i lag, inklusive övervaknings-, kontroll- och överklagandeförfaranden, kan en person som har en psykisk störning av allvarlig karaktär kan utan hans eller hennes samtycke utsättas för ett ingripande som syftar till att behandla hans eller hennes psykiska störning endast om, utan sådan behandling, allvarlig skada kommer sannolikt att leda till hans eller hennes hälsa. "
Med detta på plats skulle Bioetikkommittén kunna gå vidare med att formulera ett nytt rättsligt instrument som får det att framstå som att det skulle vara i enlighet med de internationella mänskliga rättigheterna, som rådets medlemsländer är bundna till. Kommittén fick ett nytt mandat för 2012 och 2013, inklusive uppdraget att utarbeta ett utkast till rättsakt ”om skydd för personer med psykisk störning vid tvångsvård och placering”.
Den parlamentariska församlingens oro och rekommendation att dra tillbaka protokollet
Även om detta arbete i kommittén inte var offentligt, upptäcktes det och den 1 oktober 2013 lade utskottet för sociala frågor, hälsa och hållbar utveckling i Europarådets parlamentariska församling fram en Motion om rekommendation samband med utarbetandet av detta nya rättsliga instrument.
Riksdagsutskottet konstaterade i motionen med hänvisning till CRPD att ”I dag är det själva principen om ofrivillig placering och behandling av personer med psykosocial funktionsnedsättning som utmanas. Församlingen noterar också att trots fastställda garantier är ofrivillig placering och behandling i sig benägna att missbrukas och kränkningar av mänskliga rättigheter, och personer som utsätts för sådana åtgärder rapporterar överväldigande negativa erfarenheter.”
Riksdagsutskottets motion ledde till en omfattande prövning av ärendet som resulterade i en utskottets rapport "Rättegången mot ett juridiskt instrument från Europarådet om ofrivilliga åtgärder inom psykiatrin" antogs i mars 2016. Ur detta kom en Rekommendation till ministerkommittén och noterade att den parlamentariska församlingen förstår farhågorna som fick bioetikkommittén att arbeta med denna fråga, men också att den har "allvarliga tvivel om mervärdet av ett nytt rättsligt instrument på detta område."
Församlingen tillade att dess "huvudsakliga oro för det framtida tilläggsprotokollet hänför sig till en ännu viktigare fråga: den om dess förenlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD)."
Församlingen drog slutsatsen att "alla rättsliga instrument som upprätthåller en koppling mellan ofrivilliga åtgärder och funktionshinder kommer att vara diskriminerande och därmed bryta mot CRPD. Den noterar att utkastet till tilläggsprotokoll upprätthåller en sådan koppling, eftersom att ha en "psykisk störning" utgör grunden för den ofrivilliga behandlingen och placeringen, tillsammans med andra kriterier."
Fullmäktige avslutades med rekommendationen att ministerkommittén uppdrar åt bioetikkommittén att ”dra tillbaka förslaget att utarbeta ett tilläggsprotokoll rörande skyddet av mänskliga rättigheter och värdighet för personer med psykisk störning när det gäller tvångsplacering och tvångsbehandling. ”
Denna parlamentariska granskning och rekommendation tog också hänsyn till svar från en offentlig utfrågning som hade ägt rum 2015. Utfrågningen hade resulterat i tydliga varningar eller svar mot utkastet till tilläggsprotokoll från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD), FN:s särskilda rapportör för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, FN:s särskilda rapportör om allas rätt till åtnjutande av högsta möjliga standard för fysisk och psykisk hälsa, och en rad intressenter inklusive viktiga patientföreningar.
Bioetikkommitténs svar
Inriktningen på arbetet med det nya protokollet ändrades inte nämnvärt. Kommittén tillät intressenter att närvara vid dess möten och den lade ut information om arbetet på sin webbplats. Men riktningen i det stora perspektivet ändrades inte.
Kommittén meddelade på sin webbplats att syftet med detta nya protokoll är att för första gången i ett rättsligt bindande instrument utveckla bestämmelserna i artikel 7 i konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin samt bestämmelserna i artikel 5 §. 1 e i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Protokollet syftar till att fastställa de grundläggande garantierna för denna mycket exceptionella möjlighet till ingrepp i personers rättigheter till frihet och självständighet.
Referenstexterna för utarbetandet av protokollet noterades tydligt som konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin och den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Ingressen till tilläggsprotokollet anger det, och många andra omnämnanden noterar det, inklusive Europarådets bioetik webbsida om psykisk hälsa, Grund för arbetet och Mål för tilläggsprotokollet om skydd av mänskliga rättigheter och värdighet för personer med psykiska störningar.
Kommittén lade vidare till ett avsnitt om sin webbsida att "Arbetet utförs också i ljuset av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (se även uttalandet som antagits av CDBI), och andra relevanta rättsliga instrument som antagits på internationell nivå.” Det uttalande som det hänvisas till är uttalandet om CRPD från 2011 som var utformat för att få läsarna att tro att kommittén skulle ta CRPD i beaktande, medan den i själva verket helt har försummat det och andan med vilken det ska förstås och tillämpas . Kommittén har på sin webbsida hittills vidarebefordrat synpunkterna på detta uttalande från 2011 med den till synes avsikt att vilseleda alla berörda personer som går in på Europarådets webbplats för att ta reda på vad det handlar om.
Protokollets grundsynpunkt
Uppslagsverken för det protokoll som Bioetikkommittén arbetar med är artikel 7 i konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin, som i sin tur är en vidareutveckling av artikel 5 § 1 (e) i Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter utarbetades 1949 och 1950. I sitt avsnitt om rätten till frihet och personlig säkerhet, artikel 5 § 1 e, noteras ett undantag för ”personer med osunda sinne, alkoholister eller narkotikamissbrukare eller lösdrivare." Att särskilja personer som anses påverkade av sådana sociala eller personliga realiteter, eller skillnader i åsikter, har sina rötter i utbredda diskriminerande åsikter från första delen av 1900-talet.
Undantaget formulerades av representant för Storbritannien, Danmark och Sverige, ledd av britterna. Det baserades på en oro över att de då utarbetade texterna om mänskliga rättigheter försökte implementera universella mänskliga rättigheter, inklusive för personer med psykiska störningar (psykosociala funktionsnedsättningar), som stod i konflikt med lagstiftning och socialpolitik i dessa länder. Både britterna, Danmark och Sverige var starka förespråkare för eugenik vid den tiden, och hade implementerat sådana principer och synpunkter i lagstiftning och praxis.
Inriktningen på personer med "osunt sinne" drevs av britterna, som hade antagit lagstiftning 1890 och som ytterligare specificerade med Mental Deficiency Act från 1913, att man etablerade sätten att separera "mentala defekter" i asyl.
Mental Deficiency Act hade föreslagits och drivits av eugeniker. När den brittiska Mental Deficiency Act var som högst, placerades 65,000 1930 personer i "kolonier" eller i andra institutionella miljöer. I både Danmark och Sverige hade eugeniska lagar antagits under XNUMX-talet, i Danmark som specifikt godkände frihetsberövanden av icke-farliga psykiskt störda personer.
Det är mot bakgrund av den utbredda acceptansen av eugenik som en integrerad del av socialpolitiken för befolkningskontroll som man måste se insatserna från representanterna för Storbritannien, Danmark och Sverige i utarbetandet av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. för statligt tillstånd att segregera och låsa in och avlägsna från samhället "personer med osund sinne, alkohol- eller drogmissbrukare och lösdrivare".
"På samma sätt som Oviedokonventionen måste det erkännas att den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (ECHR) är ett instrument som härrör från 1950 och EKMR-texten återspeglar en försummelse och föråldrad syn på rättigheterna för personer med funktionsnedsättning . Dessutom tillåter texten från 1950 uttryckligen frihetsberövande i frågor som rör internering för psykisk hälsa (artikel 5 e). Även om Europakonventionen anses vara ett "levande instrument ... som måste tolkas i ljuset av dagens förhållanden".
– Catalina Devandas-Aguilar, FN:s specialrapportör för rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Den underliggande synpunkten för tilläggsprotokollet till konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin är alltså – trots dess till synes avsikt att skydda mänskliga rättigheter – i verkligheten att en diskriminerande politik behäftad med eugeniska principer, trots de faktiska ord som används. Det främjar inte mänskliga rättigheter; i själva verket motsäger det det absoluta förbudet mot frihetsberövande på grund av funktionsnedsättningar som fastställts av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
