Arkeologer har grävt ut en gammal helgedom som ligger nära geotermiska källor i den italienska kommunen San Casciano dei Bani. Forskare lyckades hitta mer än tre tusen mynt, liksom offerbronsartefakter i form av olika delar av människokroppen: öra, ben, livmoder och fallus. På så sätt förväntade man sig under romartiden att bli av med sjukdomar, rapporterar den italienska byrån ANSA. San Casciano dei Bani ligger i den italienska provinsen Siena. Det är känt för sina geotermiska källor, som människor har använt sedan etruskernas tid.
Arkeologiska utgrävningar har avslöjat friluftsbad, rester av romerska bad, samt en romersk helgedom i flera lager byggd under Octavianus Augustus på platsen för en ännu äldre helgedom som går tillbaka till etruskisk tid. Under 1:a århundradet e.Kr. skadades detta kultkomplex allvarligt av brand, varefter det restaurerades och utökades. I början av 4-talet byggdes den upp igen, men förstördes mot slutet, vilket uppenbarligen hade samband med kristnandet av området. Forskningen av detta monument har redan gett många värdefulla fynd. Till exempel hittades ett stort antal mynt, tre altare tillägnade Apollo, Isis och Fortuna Primigenia, en marmorstaty av gudinnan Hygia. Ett stort antal gåvor visar att helgedomen var av stor betydelse och användes bland annat för att utföra gudstjänstriter vid de varma källorna. I år genomför arkeologer redan den sjätte säsongen av utgrävningar vid detta monument. Bland de nya fynden fanns mer än tre tusen mynt, bronsföremål i form av olika delar av kroppen, till exempel ben, öron, penis och livmoder. Forskarna noterar att offer på platser som är förknippade med helande ofta görs i form av föremål som visar sjuka kroppsdelar. Till exempel var en sällsynt bronslivmoder avsedd för att hjälpa till med ett barns födelse. Liknande föremål, men gjorda av terrakotta, har ibland hittats av forskare i etruskiska och romerska tempel.
Den här säsongen utökade arkeologer utgrävningsområdet avsevärt, vilket ledde till att de lyckades hitta bevis på en stor kollaps som inträffade i slutet av III-talet. Sedan bildades ett hål med ett djup på mer än två meter i marken som skadade de omgivande byggnaderna – pooler, pelargångar och byggnader. Romarna byggde sedan ett altare i själva tratten för att blidka de missnöjda gudarna. Den avslöjade omfattningen av helgedomen, enligt arkeologen Jacopo Taboli, visade sig vara mycket större än väntat. Enligt honom har detta monument inga analoger vare sig i Italien eller i Medelhavet.
