Rådets beslutande organ har påbörjat sin granskning av ett kontroversiellt utkast som syftar till att skydda mänskliga rättigheter och värdighet för personer som utsätts för tvångsåtgärder inom psykiatrin. Texten har dock varit föremål för omfattande och konsekvent kritik sedan arbetet med den startade för flera år sedan. FN:s mekanism för mänskliga rättigheter har pekat på den juridiska oförenligheten med en existerande FN-konvention om mänskliga rättigheter, som förbjuder användningen av dessa diskriminerande och potentiellt kränkande och förödmjukande metoder inom psykiatrin. FN:s människorättsexperter har uttryckt en chock över att Europarådet med arbetet med detta nya rättsliga instrument som tillåter användningen av dessa metoder under vissa förhållanden kan "vända all positiv utveckling i Europa". Denna kritik har förstärkts av röster inom Europarådet självt, internationella handikapp- och mentalvårdsgrupper och många andra.
Mårten Ehnberg, svensk ledamot av Europarådets beslutande organ, kallade den Ministerkommittén, Berättade the European Times: ”Åsikterna om utkastets förenlighet med FN Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) är naturligtvis av stor betydelse.”
"CRPD är det mest omfattande instrumentet för att skydda rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Det är också utgångspunkten för den svenska handikapppolitiken”, tillade han.
Han betonade att Sverige är en stark anhängare och förespråkare för att personer med funktionsnedsättning fullt ut ska kunna åtnjuta mänskliga rättigheter, inklusive rätten att effektivt och fullt ut delta i det politiska och offentliga livet på lika villkor som andra.
Diskriminering på grund av funktionshinder bör inte förekomma
Mårten Ehnberg noterade att "Diskriminering på grund av funktionshinder inte bör förekomma någonstans i samhället. Hälso- och sjukvård ska erbjudas alla utifrån behov och på lika villkor. Vården ska ges med respekt för den enskilde patientens behov. Detta gäller naturligtvis även för psykiatrisk vård.”
Med detta sätter han fingret på den ömma punkten. FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning – FN-kommittén som övervakar genomförandet av CRPD – under den första delen av beredningsprocessen av denna eventuella nya lagtext från Europarådet utfärdade ett skriftligt uttalande till Europarådet . Kommittén anförde att: "Kommittén vill betona att ofrivillig placering eller institutionalisering av alla personer med funktionsnedsättning, och särskilt av personer med intellektuella eller psykosociala funktionsnedsättningar, inklusive personer med ''psykiska störningar'', är förbjudet i internationell rätt enligt artikel 14 i konventionen. , och utgör ett godtyckligt och diskriminerande frihetsberövande av personer med funktionsnedsättning eftersom det utförs på grundval av faktisk eller upplevd funktionsnedsättning.”
För att göra några tvivel på frågan om detta gäller all tvångspsykiatrisk behandling, tillade FN-kommittén, "Kommittén vill påminna om att ofrivillig institutionalisering och ofrivillig behandling, som grundar sig på terapeutisk eller medicinsk nödvändighet, inte utgör åtgärder för att skydda de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, utan de är en kränkning av personer med funktionsnedsättnings rättigheter till frihet och säkerhet och deras rätt till fysisk och mental integritet.”
Parlamentarisk församling motsatte sig
FN står inte ensamt. Herr Mårten Ehnberg berättade the European Times att ”Europarådets arbete med det aktuella utkastet till text (tilläggsprotokoll) har tidigare motarbetats av bl.a. Europarådets parlament (PACE), som vid två tillfällen rekommenderat ministerkommittén att dra tillbaka förslaget att utarbeta detta protokoll, med utgångspunkt i att ett sådant instrument, enligt PACE, skulle vara oförenligt med medlemsländernas skyldigheter för mänskliga rättigheter.”
Mårten Ehnberg noterade till detta att Europarådets ministerkommitté i sin tur hade uttalat att "det yttersta bör göras för att främja alternativ till ofrivilliga åtgärder men att sådana åtgärder trots strikta skyddsvillkor kan vara motiverade i exceptionella situationer där det finns risk för allvarlig skada på den berörda personens eller andras hälsa.”
Med detta citerade han ett uttalande som hade formulerats 2011, och som sedan dess använts av dem som talar för den utarbetade lagtexten.
Den formulerades ursprungligen som en del av det inledande övervägandet om en text från Europarådet som reglerar användningen av tvångsmedel inom psykiatrin skulle vara nödvändig eller inte.
Under denna tidiga fas av överläggningen a Uttalande om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning utarbetades av Europarådets kommitté för bioetik. Även om uttalandet till synes rör CRPD, tar uttalandet dock i sak bara hänsyn till kommitténs egen konvention och dess referensverk – den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, och hänvisar till dem som "internationella texter".
Uttalandet har noterats som ganska vilseledande. Den anger att Europarådets kommitté för bioetik övervägde FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt huruvida artiklarna 14, 15 och 17 var förenliga med "möjligheten att under vissa förhållanden utsätta en person som har en psykisk störning av allvarlig karaktär till ofrivillig placering eller ofrivillig behandling, som förutsetts i andra nationella och internationella texter.” Uttalandet bekräftar då detta.
Jämförande text om nyckelpunkten i uttalandet från kommittén för bioetik visar dock att den i verkligheten inte tar hänsyn till CRPD:s text eller anda, utan bara text direkt från kommitténs egen konvention:
- Europarådets kommittés uttalande om konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning: ”Ofrivillig behandling eller placering får endast motiveras, i samband med en psykisk störning av allvarlig karaktär, om från frånvaro av behandling eller placering allvarlig skada kommer sannolikt att leda till personens hälsa eller till en tredje part."
- Konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin, artikel 7: "Med förbehåll för skyddsvillkor som föreskrivs i lag, inklusive övervaknings-, kontroll- och överklagandeförfaranden, kan en person som har en psykisk störning av allvarlig karaktär kan utan hans eller hennes samtycke utsättas för ett ingripande som syftar till att behandla hans eller hennes psykiska störning endast om, utan sådan behandling, allvarlig skada kommer sannolikt att leda till hans eller hennes hälsa. "
Ytterligare beredning av den utarbetade texten
Mårten Ehnberg sa att Sverige under de fortsatta förberedelserna kommer att fortsätta att övervaka att nödvändiga skyddsprinciper upprätthålls.
Han betonade att "Det är inte acceptabelt om tvångsvård används på ett sätt som innebär att personer med funktionsnedsättning, inklusive psykosociala funktionsnedsättningar, diskrimineras och behandlas på ett oacceptabelt sätt."
Han tillade att den svenska regeringen är mycket engagerad, både nationellt och internationellt, för att ytterligare förbättra åtnjutandet av mänskliga rättigheter för personer med psykisk ohälsa och funktionshinder, inklusive psykosociala funktionsnedsättningar, samt att främja utvecklingen av frivilliga, samhällsbaserade support och tjänster.
Han avslutade med att konstatera att den svenska regeringens arbete med rättigheter för personer med funktionsnedsättning kommer att fortsätta med oförminskad styrka.
Även i Finland följer regeringen processen noga. Krista Oinonen, chef för enheten för mänskliga rättigheter, domstolar och konventioner, sa till utrikesministeriet. the European Times, att: ”Finland har under hela beredningsprocessen också eftersträvat en konstruktiv dialog med det civila samhällets aktörer och regeringen håller riksdagen vederbörligen informerad. Regeringen har på sistone organiserat en omfattande samrådsrunda bland en stor grupp relevanta myndigheter, civila organisationer och människorättsaktörer.”
Krista Oinonen kunde inte ge en avgörande syn på den eventuella lagtexten, eftersom diskussionen om förslaget fortfarande pågår i Finland.
