Europarådets problem med mänskliga rättigheter

Som ett överraskande drag sköt Europarådets kommitté för bioetik den heta potatisen av det eventuella nya rättsliga instrumentet om användning av tvångsmedel inom psykiatrin, som kommittén hade utarbetat, till rådets högre beslutande organ. Europa för att fatta beslut om det. Kommittén själv gav inte dokumentet en grön stämpel, det vill säga intygade dess behov och efterlevnad av internationella mänskliga rättigheter. Bioetikkommittén beslutade istället genom omröstning att lägga fram den för ministerkommittén. Det gjordes utan en slutlig diskussion att grunda omröstningen på. Kommittén för bioetik hade börjat förbereda detta möjliga nya instrument, tekniskt sett är det ett protokoll till den biomedicinska konventionen, 2011. Kommittén har sedan dess arbetat med det vid vart och ett av sina möten under det senaste decenniet.

Texten var ursprungligen tänkt att bli klar 2013, men det visade sig snart att det fanns stora juridiska komplikationer i samband med det, eftersom den strider mot en internationell människorättskonvention som ratificerats av 46 av Europarådets 47 medlemsländer. Kommittén fortsatte ändå med att öppna upp för synpunkter från olika intressenter.

Den tog emot dussintals från kvalificerade parter i ett offentligt samråd, såsom Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), FN:s mekanism för mänskliga rättigheter och ett antal internationella organisationer för personer med psykosociala funktionsnedsättningar. Kommittén lyssnade och lät intressenter närvara vid dess möten och lade ut utvald information om arbetet på sin webbplats. Men riktningen i det stora perspektivet ändrades inte. Detta fortsatte fram till juni 2021, då den slutliga diskussionen och omröstningen planerades.

Att skjuta upp omröstningen

Kommitténs verkställande organ, kallad presidiet, före kommitténs möte i juni, rekommenderade dock att "skjuta upp omröstningen om utkastet till tilläggsprotokoll till det 19:e plenarmötet (november 2021)". Kommitténs 47 ledamöter fick denna rekommendation från presidiet och ombads utan diskussion att rösta om uppskjutandet. 23 röstade för medan ett antal lade ned sin röst eller röstade emot, resultatet blev att det sköts upp. Den sista omfattande granskningen och diskussionen, innan omröstningen om textens giltighet, förväntades därför äga rum vid mötet den 2 november.

Efter mötet i juni presenterade sekreteraren för kommittén för bioetik, Laurence Lwoff beslutet att skjuta upp omröstningen för dess närmaste högre instans, styrkommittén för Mänskliga rättigheter. Hon nämnde i detalj läget för arbetet med det utarbetade protokollet. I detta avseende noterade hon bioetikkommitténs beslut att skjuta upp sin omröstning om det utkastade protokollet till nästa möte i november.

Styrgruppen för mänskliga rättigheter informerades också om att det rådgivande yttrande som begärts från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i juridiska frågor rörande tolkningen av vissa bestämmelser i konventionen om biomedicin (även känd som Oviedokonventionen) fortfarande var under behandling.

Denna begäran om ett rådgivande yttrande från kommittén ”kan handla om tolkningen av vissa bestämmelser i Oviedokonventionen, särskilt om ofrivillig behandling (artikel 7 i Oviedokonventionen) och villkoren för tillämpningen av eventuella begränsningar av utövandet av rättigheterna och skyddsbestämmelser i denna konvention (artikel 26).

Europadomstolen är det rättsliga organ som övervakar och upprätthåller den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Konventionen som är referenstexten till konventionen om biomedicin, och särskilt dess Artikel 5, punkt 1 (e) som artikel 7 i Oviedokonventionen bygger på.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fattade i september ett slutgiltigt beslut om att den skulle göra det inte acceptera begäran om ett rådgivande yttrande lämnats av kommittén för bioetik eftersom de frågor som ställts inte faller inom domstolens behörighet. Bioetikkommittén med detta avslag står nu ensam i sitt ställningstagande som försvarar behovet av ett nytt rättsligt instrument om användning av tvångsmedel inom psykiatrin. En ståndpunkt som FN:s mekanism för mänskliga rättigheter tydligt har uttalat strider mot FN:s Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD).

Avgörande möte

Vid mötet i kommittén för bioetik den 2 november lämnades inte denna information till dess medlemmar. Medlemmarna fick helt enkelt instruktioner om omröstningen och dess förfarande. Det uttalade syftet med omröstningen formulerades som ett beslut om kommittén skulle "presentera utkastet till tilläggsprotokoll till ministerkommittén med sikte på ett beslut."

De närvarande delegationerna och övriga deltagare fick inte tillfälle att yttra sig eller diskutera det utarbetade protokollet före omröstningen, avsikten var uppenbarligen att det inte skulle bli någon diskussion före omröstningen. Deltagarna inkluderade representanter för betydande intressenter som t.ex European Disability Forum, Mental Health Europeoch Europeiskt nätverk för (ex-)användare och överlevande inom psykiatrin. Omröstningen gällde helt och hållet frågan om det utarbetade protokollet skulle överlämnas till ministerkommittén.

Ledamot av Europarådets parlamentariska församling, Reina de Bruijn-Wezeman, som hade varit föredragande för den parlamentariska rapporten "Att sluta tvång inom psykisk hälsa: behovet av ett mänskligt rättighetsbaserat tillvägagångssätt" för församlingens utskott för sociala frågor, Hälsa och hållbar utveckling bad ändå om att få lämna ett utlåtande, särskilt med tanke på hennes expertis, som då beviljades. Rapporten som hon hade varit föredragande för hade resulterat i en rekommendation från den parlamentariska församlingen och en resolution, som specifikt handlade om den fråga som det utkastade protokollet berörde.

Reina de Bruijn-Wezeman påminde ledamöterna i kommittén för bioetik, som skulle rösta om att lägga fram det utkastade protokollet till ministerkommittén, om det utkastade protokollets oförenlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och allmänt. oförenligheten med begreppet mänskliga rättigheter.

Omröstningen ägde sedan rum, och framför allt med ett betydande antal tekniska problem, hävdade åtminstone en av kommittéledamöterna att de kunde rösta två gånger, några att deras röst inte räknades av systemet, och några som systemet inte kände igen. dem som väljare. Av de 47 ledamöterna i kommittén kunde bara 20 rösta via det elektroniska systemet, resten fick rösta genom att skicka ett e-postmeddelande till sekretariatet. Slutresultatet blev att beslutet godkändes med 28 för, 7 nedlagda röster och 1 emot.

Efter omröstningen gjorde Finland, Schweiz, Danmark och Belgien uttalanden som förklarade att deras omröstning enbart gällde det procedurmässiga beslutet att vidarebefordra utkastet till ministerkommittén och inte angav deras lands ståndpunkt om innehållet i utkastet till protokoll.

Finland lade fram ett förslag till framtida rekommendationer om att få ett slut på tvång inom psykiatrin.

Reina de Bruijn-Wezeman var förvånad över att vissa länder uppgav att detta bara var en proceduromröstning. Hon berättade The European Times, "Jag ser det annorlunda att bioetiken är ansvarig för sina råd till ministerkommittén. De är ansvariga för vad de röstade för. Det är för lätt att säga att det bara är en proceduromröstning och att det nu är en politisk fråga, och ministerkommittén måste besluta om tilläggsprotokollet.”

En uppfattning som har delats av andra deltagare bland organisationerna för personer med psykosociala funktionsnedsättningar.

Sekreteraren för kommittén för bioetik avböjde på kommitténs vägnar att lämna ett uttalande om mötet, med hänvisning till kommitténs formella beslut, som kommer att antas i slutet av mötet och sedan publiceras.

Denna artikel har refererats av EDF